Cecilia Borggård började arbeta som fotograf 1978 och blev samtidigt medlem i frilansgruppen Saftra.

Hon har främst arbetat med projekt om barn och ungdomar. Vad är det som formar oss som människor? Och när i livet sker det?

 

Under slutet av 70-talet följde hon ett litet gäng punkare och på 80-talet hängde hon med ett ungdomsgäng i en förort till Stockholm och även med ungdomar i Rom. Arbeten som resulterade bl.a. i en utställning på Dramaten i anslutning till Nigel Williams omskrivna pjäs ”Klassfiende”, och ett större reportage i bild och text om ungdom och droger för R-pocket.

 

Senare intresserade hon sig mer för tiden före tonår; puberteten o dess gränsland. En tid som kan präglas av förvirring över vem man är och vill vara, och samtidigt av en naiv klokhet vi förlorar senare. En tid att pröva sig fram, testa roller, upptäcka sin kropp och ibland ambivalensen inför förändringen.

Denna tid skildrades ömsint i stillbildsfilmen ”Innan bilden bleknar” -91. Visad på SVT -92 och på flera barnfilmsfestivaler, med fina recensioner.

I projektet ”I brytningstid” följde hon tillsammans med en journalist och en till fotograf en skolklass genom mellanstadiet och upp i högstadiet. Det blev 1992 en bok med samma namn.

 

I slutet av 80-talet blev hon sämre i en smärtsjukdom och var dessvärre tvungen att lämna yrket som fotograf.

På senare tid har hon dock börjat fotografera igen, men nu med de begränsningar som finns pga värken.

De bilder som visas på DUO är bilder ur hennes tidigare arbeten.