På ett plan spelar min konst med vår föreställning om verkligheten och dess möjligheter och
jag tycker om att tänja på gränserna mellan olika medium och material. Jag dras till magin
som sker när något oväntat uppstår i dess möten. Processen är ständigt föränderlig och förs
fram av omständigheter, minnen eller var jag befinner mig och kan mynna ut i en målning,
installation, videoverk eller något skulpturalt.
Sedan kriget i Ukraina har jag inte kunnat finna ord för smärtan jag känner. Efter att ha
arbetat i regionen så många år med att motverka lidande, var det som att något brast i mig.
Jag blev stum och smärtan blev fysisk. På duken lät jag istället handen gå liknande
automatism. En trevan efter att förstå sammansättningen av mörker och ljus och var vi
människor är på väg? Kanske även en förhoppning om en transformation där kärlek får
komma upp till ytan och möta naturens element och återställa balansen som gått förlorad. I
halvmörker kommer ljuset fram i målningen. En vetskap i kroppen om dess kraft.
Jag har alltid målat men under mina år som student i Ryssland och Frankrike fick måleriet ett
mer konkret fokus och vikt emedan jag kom att jobba med mänskliga rättigheter i
Östeuropa. De senaste åren har jag fördjupat mitt skapande under två år på Basis konstskola
i Stockholm.