Det finns något oemotståndligt rörande i ett barns genuina häpnad och totala sårbarhet inför världen. Vi känner igen den då vi alla bär med oss den från början. Under den livslånga socialiseringen trycks vårt äkta inre allt längre och djupare inåt, bort från andras blickar. Smärtan och besvikelsen, som är förknippade med det, stannar med oss hela livet och gör oss osäkra. Först när vi möter sårbarheten hos någon, oftast hos ett barn, möter vi oss själva, och för ett kort ögonblick blir förlösta.

Marina Stenbys konstnärskap iscensätter detta förlösande möte med oss själva. Hennes dockor och djur i papier maché, hennes porträtt i akryl, som liknar barnboksillustrationer, och hennes subtila akvareller besitter alla denna genuina, orädda, öppna, sårbara och uppriktiga blick som vi en gång har förlorat. Blicken lyser igenom den strängt stiliserade, polerade och nästan design-liknande form som  Stenby har finslipat till perfektion.